Carin, Elvira & Beskin - Dagen D stundar
Hej allihopa.
Det ser ut som om jag är den som lyckas skriva första inlägget i denna blogg bland alla mina andra Januarimammor. Min tanke är att under min kategori endast beröra livet med två barn. Min vardag som föräldraledig och dess innehåll helt enkelt. Tycker att det skall bli intressant och se hur denna blogg kan tänkas utvecklas och hur jag själv kommer att förhålla mig till skrivandet, framför allt med tanke på att jag är en periodare i det mesta.
Det ser ut som om jag är den som lyckas skriva första inlägget i denna blogg bland alla mina andra Januarimammor. Min tanke är att under min kategori endast beröra livet med två barn. Min vardag som föräldraledig och dess innehåll helt enkelt. Tycker att det skall bli intressant och se hur denna blogg kan tänkas utvecklas och hur jag själv kommer att förhålla mig till skrivandet, framför allt med tanke på att jag är en periodare i det mesta.
Snabbt om mig och min familj:
Förlovad med Robert. Bor i ett hus i skogen strax utanför Göteborg. Födde en dotter som fick namnet Elvira år 2012. Har tre katter. Och väntar alltså ett småsyskon som går under namnet "Beskin" - vilket är Elviras nick för "bebis" egentligen.
Imorgon är det i alla fall beräknat att vår Beskin skall titta ut, men hur det blir med den saken är en annan femma. Med Elvira gick jag över sju dagar vilket jag nu är inställd på denna gång också. Minst sju dagar övertid. Har hittills inte haft några större känningar, förutom lite molande värk i ryggen och möjligen en och annan förvärk. Har inte sett skymten av någon slempropp eller några andra större tecken på att det skulle vara på gång. Så jag får helt enkelt fin vänta på min tur. Inte för att jag ser fram emot förlossningen direkt, snarare tvärtom. Jag ser snarare fram emot att få slippa vara gravid och bära runt på denna mastodont mage som jag har (Hallå SF-mått 40). Och också för att jag då kan se ljuset i tunneln till att sluta med mina mysiga blodförtunnande-sprutor som jag tar. Sex veckor efter förlossningen får jag sluta med dem. Så någon gång i slutet av februar/början av mars är det nog sista sprutan som sätts i mitt lår. Jösses vad min spruträdda kropp längtar till den dagen.
Som sagt, vi får se hur min kategori kommer att arta sig.
/ Carin