"När jag blir stor ska jag ha sex barn!"
Mitt första inlägg (eller bättre sent än aldrig...)
När jag var "e litta jänt" som lekte omkring i de värmländska skogarna så sa jag alltid att jag skulle ha många barn, precis som min mamma. Min mamma - stålkvinnan Gunn-Britt, som födde sex barn på löpande band från 1965 till 1984 och därefter uppfostrat dem fram till 2004 när sista duvungen flög ur boet.
Men vad jag inte visste då var att det skulle bli svårt att hitta den där grodan som var värd att kyssa och framför allt vilja skaffa barn med, så åren gick och min barndomsplan om att skaffa många barn började gå i stöpet. Jag hittade grodor både i Dalarna, Värmland och på Irland, men de förblev grodor trots upprepade kyssar. Attans också! Det skulle dock visa sig att grodprinsen befann sig på den irländska puben The Dubliners i Stockholm en varm augustikväll 2008. Inte anade jag då att han nästan fyra år senare skulle bli far till mina barn utan förväntade mig att bli besviken igen.
Efter att ha hållt liv i långdistansförhållandet Falun-Sthlm under nästan ett år flyttade jag på vinst eller förlust dit på prov (mer om det en annan gång) Tur var väl det, för nu sitter vi här... Jag, Diana, snart 37 år gammal, med min sambo Morgan och våra söner Sixten (född i juli 2012) och Charlie (född i januari 2015). Längtan efter en trea finns nog där, men icke sa Nicke att jag skaffar sex barn 😜 